Ihåliga nitar används vanligtvis i industrier som kläder och skor. Solida nitar, som kräver en sekundär nitningsprocess, används för att sammanfoga tunga-arbetsstycken och bildar ofta permanenta, icke-borttagbara strukturer. Halv-ihåliga nitar har dock det bredaste utbudet av applikationer. "Tapered-tail" nitar-kännetecknas av en reducerad tråddiameter vid bakänden-tillverkas av hård tråd; de kan penetrera stålplåtar upp till 0,5 mm i tjocklek utan behov av ett förborrat hål, vilket säkerställer att niten förblir oböjd och odeformerad under installationen. Dessa används ofta i tillverkningen av kombinationslås, resbagage och militärväskor av-klass. Omvänt tillverkas "ihåliga nitar" (en term som ofta används omväxlande med semi{14}}ihåliga nitar) av mjukare trådmaterial och måste i allmänhet förbli fria från sprickor efter att de öppnats. Dessa finns i många varianter; nuförtiden används halv-ihåliga nitar eller "manliga-kvinnliga" nitar i allt större skala för att ersätta traditionella axlar i vissa leksaker, vilket avsevärt minskar produktionskostnaderna. Blindnitar (inklusive typer av drag-dorn och drivstift-) används främst för nitning av relativt tunna eller mjuka material; Tillverkningskraven för dessa är generellt sett mindre stränga och de tillverkas vanligtvis av material med hög plasticitet.
Ihåliga nitar uppfanns troligen främst för tillverkning eller reparation av hästseleutrustning. Även om det exakta datumet för den ihåliga nitens uppfinning fortfarande är oklart, utvecklades själva hästselarna någon gång mellan 900- och 1000-talen e.Kr. Ungefär som spikade-på hästskor hjälpte nitade selar att befria slavar från mödosamt manuellt arbete. Dessutom stimulerade nitar utvecklingen av många andra betydelsefulla uppfinningar, såsom järntången som används av kopparsmeder och smeder, såväl som fårklippningssaxar.
